Hushållsmaskiner

Schweizaren Roger Perrinjaquet tog patent på stavmixern 6 mars 1950. Han kallade sin uppfinning ”bamix”, efter franskans ”bat et mixe”, vispar och mixar. Stavmixern började användas i restaurangköken på 1960-talet, men anpassades inte för hemmabruk förrän på 1980-talet. Stavmixers för hemmabruk har oftast ett skaft på 25-30 cm, och på modellerna för restaurangbruk kan skaften vara längre – upp till 60 cm.

Polsk-amerikanen Stephen J. Poplawski började tillverka den första typen av mixer bestående av ett kärl med knivblad i botten 1919. Tre år senare beviljades han patent på produkten. Under de efterföljande decennierna förbättrades produkten, framför allt beträffande knivbladens konstruktion och tätheten i locket. En mängd mixers introducerades på marknaden, under olika mer eller mindre fantasieggande namn.

Ett alternativ till mixern är matberedaren, som kan utföra fler moment än bara att riva, hacka och puréa maten. En matberedare kan skiva olika grönsaker och även blanda olika degar, exempelvis pajdegar. Det går dessutom att byta ut knivbladen i matberedaren mot olika typer av tillbehör. Eftersom kniven inte sitter i botten av kärlet som på en mixer, och inte heller kan flyttas runt i kärlet som då man använder en stavmixer, kan det vara svårt att använda den för mindre mängder mat.

Den mest flexibla hushållsapparaten är hushållsassistenten. Ordet ”assistent” är dock egentligen ett varumärke på Electrolux’ variant av redskapet. Den korrekta termen är egentligen köksmaskin, men detta ord är alltför vagt för att ha vunnit intåg i vardagsspråket, till Electrolux’ konkurrenters förtret. En assistent har ofta ett flertal olika utbytbara verktyg som degkrok och –skrapa samt visp. En hushållsassistents största fördel är att den har många olika hastigheter, och därför lämpar sig bättre till att exempelvis knåda deg än andra hushållsmaskiner. Dessutom finns det ofta möjlighet att köpa till tillbehör som köttkvarnar, korvhorn för att stoppa korv eller en liten mixer.